I all hast...

....rusar jag in här en sväng innan jag ska till jobbet. Det är mycket som ska fixas nu och har egentligen inte tid till att blogga just nu. Men ni lär ju veta att jag lever.
Jag litade på prosessen och OJ vad bra det blev! Tack MammaKB för det.

DQs debut på internationell utställning i söndags gick alldeles utmärkt. Är så nöjd med henne mitt söta lilla stycke. Att jag dessutom hade bra sällskap gjorde att dagen blev fantastiskt bra. Fick även ett glatt besked den här dagen och grät av lycka.

Tyvärr gjorde alla spänningar jag haft och som släppte i söndags att jag blev dålig. Så istället för att börja jobba i måndags fick jag börja med att sjukskriva mig :/ Sådär kändes det, men inte mycket att göra åt. Ett dygn i sängen gjorde dock att jag piggade på mig så igår gjorde jag första dagen med bravur. Så j-vla roligt och jag trivs väldigt bra på det nya jobbet.

Mitt i nytt jobb ska det även fixas med en liten förflyttning till ny bostad en bit bort. Får köra lite grejjer var dag så är det snart gjort. Med Frun i Husets hjälp tar vi sen allt stort, dvs möblerna en kväll. Snart landar jag, bitarna faller på plats en efter en.

Ha en förträfflig dag AllaAlla =)

Så fick det bli.

Har länge och väl försökt spara håret. Men så tråkigt det såg ut. Med nytt jobb på måndag var det dags för lite uppiffning. Utnyttjade min inflyttningsrabatt och hade turen att hamna hos en helt underbar frissör. Hade så roligt i en timme så jag ville knappt gå därifrån. Kommer aldrig gå nån annanstans och klippa mig. Dvs inte så länge jag bor här, och det kommer jag göra ett tag känner jag. Vi hade en riktigt trevlig stund. Enda problemet var att jag babblade så mycket så jag nu har en halv hårboll i halsen, men det är smällar man får ta.

Rätt nöjd blev jag. Men nu känns det som att
det borde bli lite mörkare, eller...?!?





Jo så fortsatte jag fira lite. Med film, choklad och glass. Mumma!!! Det här var jag värd. Länge sedan jag hade en stund när jag riktigt skämde bort mig själv.

Obeskrivbart bra!!!
Jag skrattade och grät, grät och skrattade.
Längesen man såg en såååå bra film.

Plötsligt händer det =)

Tjohoooooo!!!!!
Nä, jag har inte vunnit på Triss. Fast känslan är nästan den samma. En pusselbit har fallit på plats. Har gått och fått mig ett jobb!!! Ett jobb som jag dessutom verkligen ville ha. Känns så j-vla bra.
Hade velat fira på nåt sätt, men jag vet inte hur jag ska göra det. Kanske blir det en STOR påse godis. Ska fundera på den saken lite. Glad är jag i vilket fall och längtar så till på måndag när jag ska börja.

Birthdaygirl =)

Jo sömntutan (DQ) blir hela nio månader idag... jösses... Men som den fina damen hon tror hon är gör hon inget väsen av det hela. Pratar helst inte om att bli äldre.

Jag har pratat om varje månad att hon blir större, men just den här månaden innebär det att hon blir större i dubbel bemärkelse. Hon växer så det knakar som vanligt. Men nu innebär det oxå att hon inte räknas som valp längre ute i offentliga sammanhang. Nu är DQ en junior. WOW!

Fast ni vet hur det är, för mig kommer hon alltid vara min lilla skrott.

Go Morgon.

Jo men visst.

Imorse hade vi sovmorgon i det här huset. DQ tog det på största allvar hon och sov till lite efter elva (gjorde ett snabbt toabesök och åt frulle när jag gick upp vid halvnio).

Tanken att köpa en liten soffa som passade i huset var säkert väldigt bra i höstas antar jag. Men nu är det inte så bra längre. Kan upplysa er om att så här ser det även ut på kvällskvisten här hemma. Jo för visso har väl rumpenstumpen krymt en hel del... men det blir rätt trångt ändå kan jag meddela. För flytta på sig är inte aktuellt i DQs värld när hon väl parkerat sig.
Inte gråter väl jag för det inte. Älskar att trängas med min lilla skrott i soffan och är glad att hon vill göra det med mig. Men växer gör hon och det lär inte bli mer plats över för mig vad det lider. Ny soffa är alltså ett projekt för framtiden så vi alla får plats. Katterna blänger surt nu för att det inte finns nån plats över för dom längre.

Du & Jag

Kan tyckas märkligt hur man kan fästa sig så till den grad vid en hund. Kan själv inte förklara känslan på något sätt som låter vettigt. Skulle jag försöka, kommer det nog ut som att jag är hög på något eller liknande. Hon är mitt allt och hon visar gång på gång att vi hör ihop.
Min "lilla" DQ håller dock på att bli stora DQ. Har dom senast veckorna växt igen rätt rejält och jag har tänkt på det dom senaste dagarna. Det faktum att hennes tass nästan täcker min hand är otroligt. Men i slutet av dagen är hon min Lilla när hon kurar ihop sig i soffan tätt intill och somnar.

För att sedan vakna några timmar senare med full energi (även om det brukar ta några timmar innan den energin infinner sig till fullo). Man kan inte annat än bli glad när hon rusar fram på det här viset i ett totalt lyckorus.