När jag fick hem DQ mitt i den mörkaste vintern visste jag inte att detta kom med restrektioner på vilka jag skulle umgås med. Inte heller att det kom med förpliktelser hur jag skulle jobba med henne. I världen av den här rasen verkar det viktigaste vara att dom kan stå fint och springa fint i vänster varv. Det ligger inte alls i mitt intresse. Jag har en liten varelse hemma som älskar att arbeta, varför ska hon då inte få göra det? Att det dessutom får mig att må bra när jag ser henne göra det är en bonus.
Att arbeta med hund är för mig något helt nytt eftersom jag tidigare bara haft "gårdshundar". Var gång jag gör ett jobb med den här blir jag helt förstummad hur hon gör det med bravur. Varje uppgift hon får sig tilldelad gör hon strålande bra och blir så stolt över att hon gör mig till lags.
Missförstå mig rätt här, om lilla DQ skulle bli champion för att hon står fint och springer fint i vänster varv så hade ingen varit stoltare än undertecknad matte. Men DQ kommer aldrig bli det om hon inte först och främst får göra det hon brinner för - arbeta.
Man köper inte godis till ett barn och smäller den på fingrarna var gång den försöker ta en bit (även om det säkert tyvärr förekommer).
Testade DQ på ett nytt uppdrag igår. Det var nytt både för henne och mig. Jag grät nästan av lycka när jag såg henne lyckas så strålande bra med det hon skulle göra. Rysningarna visste nästan inget slut. Att sen få höra av någon som är hemma på området och kan detta, att hon gjorde det fantastiskt bra gör inte saken sämre alls.
Jag hoppas och ber att hon kommer få fortsätta arbeta som hon vill göra. Att hon får mogna för ringen på sitt sätt och kanske kanske bli en champion så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar