Veckan är slut.

DQ på en av våra milrundor.

Min kropp oxå... Men väljer att ignorera det. Blev smärtsamt påmind i tisdags om att springa Varvet från PT. Trodde liksom han hade glömt det, men icke. Så nu får det ju vara slut på latmansfasoner. Bara att träna på. Gick till Sportmorsan igen, fast tog en annan väg så det blev 1,2 mil istället för en mil. Tänkte helt fel i mitt skoval så jag fick sån sjuk skoskav, gahhhh! Dom skorna förpassades till sopptunnan....

Trots skoskav var jag tvungen att testa formen dagen efter. Ingen tid att slösa om jag ska springa varvet i maj. Tejpade hälarna rejält så det fungerade att springa någorlunda. Kändes bra. Sprang utan problem 4km och kunde dessutom prata med folk under tiden. Så bra ork hade jag inte i våras när jag och PT började springa. Känns mycket lovande.
Vill oxå ha lite koll på vad som händer med min kropp så jag började mäta mig igen i veckan (äger nämligen ingen våg). Var rädd när jag tog fram måttbandet att alla centimetrar skulle ha återvänt efter 2 månaders bortavaro från gymet. Men mina många och långa dogwalks har nog underhållit mig. För där var ingen skillnad, vilket gläder mig. Bara att kämpa på nu. Ska ju liksom göra om kroppen till en smidig löparkropp. Dvs att jag vill bli så lätt som möjligt men ändå ha styrka i kroppen. Känns som jag har ett bra upplägg nu och kör på det.
PT är guld och stöttar och peppar trots att han bor så långt bort. Men all pep är välkommen häråt. Hjälp mig nu alla där ute att fixa detta. 4 månader har jag på mig, minus en vecka.

Trevlig helg!