Kan tyckas märkligt hur man kan fästa sig så till den grad vid en hund. Kan själv inte förklara känslan på något sätt som låter vettigt. Skulle jag försöka, kommer det nog ut som att jag är hög på något eller liknande. Hon är mitt allt och hon visar gång på gång att vi hör ihop.
Min "lilla" DQ håller dock på att bli stora DQ. Har dom senast veckorna växt igen rätt rejält och jag har tänkt på det dom senaste dagarna. Det faktum att hennes tass nästan täcker min hand är otroligt. Men i slutet av dagen är hon min Lilla när hon kurar ihop sig i soffan tätt intill och somnar.
För att sedan vakna några timmar senare med full energi (även om det brukar ta några timmar innan den energin infinner sig till fullo). Man kan inte annat än bli glad när hon rusar fram på det här viset i ett totalt lyckorus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar