22 juli 2011

Two weeks.

Tiden går fort när man har roligt sägs det. Vilket jag helt håller med om. Två veckor sedan jag blev masbo, känns väldigt bra. Mycket som händer, men ingen stress. Gör det som passar in för dagen.

Just nu pågår hungårdsbygge till DQ och DenVite.

Det börjar bli riktigt bra detta med tanke på att vi bygger på improvisation och känsla hela tiden. Några dagars avbrott har det blivit pga av regnrusk men har inte legat på latsidan för det inte. Har då passat på att greja inomhus istället. Nu börjar det bli ordning här inne och det börjar växa sig till ett hem istället för ett kaos av flyttkartonger där inget kan hittas.
Katterna trivs förträffligt även om dom fortfarande bara är inne. Huset är så stort så dom har gott om plats att röja runt på. Downside med att ha dom inne är dock att DQ verkar tycka att kattlådan är ett buffébord....
Har kommit igång lite med träning igen. DenVite håller mig sällskap på joggingturerna och ger mig lite hjälp. Känns härligt! Vi kör två dagar jogging, en dag långpromenad (återhämtning). Verkar vara ett bra upplägg både för han och mig. Kvällarna får DQ gå med på kortare tur tillsammans med oss. Lite trassligt att gå med två känner jag, men hundarna älskar varandras sällskap och jag antar att jag vänjer mig.




Även om jag hittat lugn finns det dom som inte verkar vilja acceptera det. Igår var jag så arg, upprörd och ledsen. När ens så kallade vänner som man försökt hjälpa efter bästa förmåga försöker blåsa en och pratar strunt är det inte kul. Motiveringen till det var att jag hade flyttat hit så det spelade väl ingen roll. Är ju fortfarande en människa eller?!? Flyttade inte hit för att bryta helt med alla, flyttade hit för att det passade in i mitt liv. Vill gärna vara till lags, men kan inte sitta fast själv för att det passar andra bättre. Varför är det så svårt att förstå???

Inte bara besvikelse kom ur gårdagen. Blev även väldigt smikrad över erbjudande jag fick. Något jag tänkt på, men trodde inte det var genomförbart. Nu kom det till mig av sig självt och för det är jag tacksam. Suger på den karamellen själv en stund innan jag delar med mig.

Jag litar på processen som MammaKB lärt mig. Tackar henne för det.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar