Älskade Lilla Hund.

I onsdags var första gången DQ blev glad att se mig när jag kom hem. Har aldrig varit hemifrån så länge sen jag fick henne pga att jag inte kunnat. Det sägs att hundar inte bryr sig om tid, men undrar om det stämmer (?!?). Annars när jag lämnat henne några timmar själv har hon bara tittat på mig med en blick som tycks säga "Men Matte jag visste att du var i närheten. Varför blir du så himla glad?" Annat var det nu, for runt som en liten tok gjorde hon. Det känndes bra att veta att hon faktiskt saknar mig ibland denna iskalla lilla brud.

Igårkväll hade vi kvallitetstid. För det mesta går jag med dom tillsammans, men ibland vill jag ha tid med dom var för sig eftersom dom har olika behov. Dels pga av olika ålder och dels pga att dom faktiskt är individer. DenVite fick sig en stilla promenad i kvällssolen med lite kontaktövningar. Han är helt makalös! Lyssnar så fint och är helt med på noterna trots att han inte är jättevan vid detta. Tackar min vän Hundcoachen för att hon gett mig så bra verktyg att jobba med.
DQ fick få ut på nyskördad åker där vi övade lite inkallning och lekte en massa. Underbart var det. Blev så fångad i leken att jag var alldeles svettig när vi gick hem.

Dyrt är inte alltid bäst. Det hon har i munnen är en
kökshandduk med knutar på.

Det var ett tag sen hon fick springa lös så här. Fantastiskt att se hur frånvaron av vissa övningar faktiskt kan göra dom bättre. När det får sjunka in utan att man nöter det för mycket. Behövde inte alls tjata på samma vis, det gick mer av sig själv.

Ännu en strålande solskensdag idag. Man känner i luften att det börjar dra sig mot höst även om temperaturen ligger på ca 20gr dagtid. Nu är den bästa perioden på hela året. Sommaren dröjer sig kvar, men det är något med luften, något krispigt som gör att man vaknar till liv på ett annat sätt.