Dom senaste dagarna har varit minst sagt kaotiska. Frun i huset hamnade på sjukhus i lördags efter att haft ont i huvet extremt mycket i en veckas tid. Envis som hon är besökte hon ingen doktor förrän det var kris. Hela lördagen gick vi bara runt på gården och väntade på besked om hennes tillstånd. Då hon befinner sig på annan ort en bra bit härifrån kändes det extra jobbigt.
Nu är hon flyttat till infektionsklinik och vi vet åtminstone vad som är galet. Hon kommer repa sig, men det kommer ta tid. Förhoppningsvis får hon komma hem den här veckan. Ska bli skönt. Hon kommer inte få göra nåt på länge, men det känns bättre om hon är hemma.
Vi for iväg på utställning i söndags trots att vi egentligen inte hade nån större lust med det. Frun ville vi skulle åka så vi gjorde det för hennes skull.
Fick verkligen erfara att folk inte alltid är det man tror dom är, i possitiv mening. Trots ihållande regn nästan hela dagen hade vi under omständigheterna en mycket trevlig dag. Många nya trevliga bekantskaper för min del och mycket inspiration.
Jag fick äran att handla DenVite. Tyckte det var riktigt roligt denna gången och fick lite av blodad tand. Extra roligt var det att Herrn i Huset tyckte jag gjorde det bra. Ser fram emot helgen när det är lilla DQs (som förövrigt var med som sällskapsdam åt DenVite) tur.
DQ och DenVite bor nu ihop på heltid. Funkar så bra och det känns toppen. Även om han börjar bli till åren leker han som en liten valp med henne. Detta var verkligen en match in heaven. Beundrar Herrn i Huset för att han kan se sånt.
______________________________________________
Ibland är FaceBook mest bara skit. Visst är det kul att se vad folk pysslar med, men mindre kul när folk hänger ut varann istället för att prata om saker. Men ibland är det helt fantastiskt! Häromdagen hittade jag en gammal vän som jag jobbade med för 15år sen. Det var ett hästjobb i Österrike. Hon åkte hem före mig, sen tappade vi liksom kontakten. Nu hittade jag henne igen och det var ju superkul! Hon bodde då i Falun, inte så långt härifrån, vilket var en av anledningarna att jag prövade hitta henne. Ironiskt nog bor hon numera i Huvudstaden. Inte så långt iofs, ca 1,5 timme med tåg. Så vi lär nog ses nån gång :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar